queffsie

Började snacka med Kim på msn strax efter kl 17. Vi håller på att försöka fixa en liten klassreunion, och vår första idé var att vi skulle åka till Danmark över en helg. Men det sket sig när vi insåg att det skulle vara omöjligt att få med oss hela klassen över en hel helg. Så då siktade vi in oss på en klasskväll istället, med lite schysst käk, lekar och den där vätskan som våra föräldrar lärde oss att inte dricka.
        "Öl är beviset på att Gud älskar oss och vill att vi ska ha roligt" lär en smart man ha sagt en gång.
Kan bara hålla med.

Vi lade planerandet åt sidan när vi insåg hur sugna vi var på att lira basket. Ringer Åke (klockan är nu ca17.45) och väcker honom. Jag kan inte sluta garva för att - let's face it - det är helt galet att sova så länge. Men till hans försvar så hade han varit uppe länge och "försökt fixa sin dygnsrytm, men somnat klockan 10". Well done, Åke. Well done indeed.

Så. Basket alltså. Jag & Åke vs. Kim och hans bror. Trodde på en jämn match, men icke. Vi gick ut för hårt och förlorade tre matcher i rad. Termen "Ur form" fick en helt ny innebörd. Men det ska tilläggas att vi körde en fjärde match när det hade börjat skymma och då briljerade vi. Klapp-klapp-spelet var en fröjd för ögat. Kims bror var visserligen rätt ointresserad så hans markeringsspel var... sådär.  
 
Så nu sitter jag och har allmänt ont i både armar och ben, men njuter av en magisk 2-0-seger (Manchester Utd - AS Roma, för er som inte visste) och rumstempererad Pepsi. It's been a good day.